Jag blev väckt i söndags morse av att telefonen ringde kl 07.40. Det var Evelina som sa; hej, jag vill inte göra dig orolig nu men korven mår inge bra. Det rinner ur näsan och munnen och han hostar upp massa vitt skum.
Hon berättade att han stått inne i stallet lös när hon kommit ut. Självklart gick jag upp på en gång, klädde på mig och åkte ner till stallet. Det jag såg va inte alls min vanliga korven. Han gnäggade när jag kom men va jättehängig och svettades. Jag kollade tempen på honom men han hade ingen feber. Runt halv 9 ringde jag jourveterinär för att höra om dom visste vad de kunde vara men dom visste inte riktigt.
Så jag tog ut honom ur boxen och gick runt med honom på ridbanan. När jag gått en stund slutade han svettas och han hade även bajsat så jag ställde in honom i boxen och åkte hem och åt frukost.
Jag åkte ner igen till stallet strax före 11 och då va han svettig igen. Jag tog ut honom ur boxen och gick med honom igen och då slutade han svettas igen. Men nu när han hostade upp slem var det som små bitar i som såg exakt ut som uppblött betfor!
Så jag ringde upp vet igen och talade om hur tillståndet var. Han trodde att det kunde vara foderstrupsförstoppning. Men han stod lite illa till så vi skulle höras lite senare.
Jag har aldrig vart med om en häst som fått det så jag googlade lite på vad de var och läste tips på vad man kunde göra. Jag masserade strupen, försökte få i honom vatten med vattenslang och fortsatte gå med honom. Gjorde om detta 5-6 ggr och sen ställde jag in honom i boxen då han inte blev bättre.
(För er som inte vet vad betfor är så är det hästmat som MÅSTE blötläggas innan det ges och den sorten vi har i stallet är pelleterad betfor vilket innebär att det sväller 10 ggr sin storlek vid kontakt med vatten. Så 1 dl blir ca 1 liter uppblött!)
Jag ringde upp vet igen och bad honom komma eftersom korvens tillstånd inte blev bättre.
När han väl kom en timme senare konstaterade han att det såg ut som foderstrupsförstoppning och vi påbörjade behandling.
Först fick han lugnande och muskelavslappnande och medan de började verka plockade vet fram sonder. Innan han började sa han att dom kan blöda lite ur näsan när man gör sånt eftersom dom har så känsliga slemhinnor.
Vi provade med den första och minsta sonden först och han fick ut lite betfor. Vi bytte till en storlek större och fortsatte och till sist tog han den största sonden han hade. Det blödde rejält ur näsan på stackars hästen och han fick lugnande 4 ggr till under tiden vi höll på! Vi höll på nästan två timmar innan vet kände att han inte kunde göra mer och när det inte kom mer betfor. Det var svårt att veta hur mycket han hade i magen eftersom vi inte hade en aning om hur mycket han ätit!
Det vi hittills gjort var självklart mycket påfrestande för hästen och han var rejält trött. Vi stängde igen boxen och började plocka ihop alla sakerna. Helt plötsligt hör vi bara en smäll och vänder oss om. Korven hade bara ramlat ihop och hängde med halsen över boxdörren! Då blev de bråttom! Jag försökte få upp boxdörren men det gick inte när han hängde på den så då skrek vet till mig att hjälpa honom knuffa över huvudet innan han skulle knäcka nacken! Vi lyckades knuffa över huvudet och då föll han bara ihop! Jag slet upp boxdörren och hästen höll på att ramla ut eftersom han låg lutad mot dörren. Vi tog i allt vad vi kunde och fick in honom lite och vet sprang och hämtade sitt stetoskop! Han lyssnade på båda sidor av hästen flera gånger, kollade reflexer och tandköttet och jag såg på honom att nåt verkligen inte va som de skulle. Sen tittar han upp på mig och säger
"jag tror han håller på att dö ifrån dig"
Jag har nog aldrig blivit så tom i huvudet som den sekunden. Jag visste inte vad jag skulle säga eller reagera. Vet sa åt mig att försöka hålla honom vid liv och sprang iväg till bilen. Jag slog på halsen, huvudet, ja överallt på hästen för att få honom att reagera men ingen reaktion alls. Han fortsatte bara att andas väääldigt tungt! Vet kom tillbaka in i boxen och satte in en kanyl för dropp! När han fått in kanylen så gjorde vi ett till försöka att få upp korven och jag ringde Johan i panik och sa åt honom att komma! En manskraft till kanske skulle kunna hjälpa till på nåt sätt att få upp hästen!
Rätt som de va så ställde han sig upp och vet kopplade på droppet!
Han sa att han var orolig att magsäcken spruckit och att det var därför han ramlat ihop och att det fortfarande inte var uteslutet!
Korven började få tillbaka pulsen och reagerade när han kollade reflexerna. Så efter en stund sa vet att han va tvungen att åka.
Han sa att jag skulle vänta tills droppet runnit ner, sen åka hem och käka nåt och tvätta av mig (både jag och vet hade blod överallt) och sen skulle jag åka ner igen och kolla till honom. Jag frågade vad jag skulle göra om han skulle ligga ner likadant när jag kom ner och då frågade han om jag hade honom som ev kunde skjuta hästen eftersom han förmodligen inte skulle hinna komma. Han sa att dom närmaste timmarna nu var kritiska!
Han åkte iväg och där stod jag med min häst som hängde i grimman som jag höll upp honom i och jag hade ingen aning om han över huvud taget skulle överleva:(
Johan och Billy hade kommit med och Johan blev nog lite förvånad över allt blod son va typ överallt!
Droppet rann ner och jag ställde korven sovandes med huvudet i krubban. Vi åkte hem och jag fick i mig lite mat och duschade av mig. Efter en stund ringde det och då hade Evelina och Therese kommit hem från tävlingen så dom kollade till korven och la på honom ett täcke för han va lite kall och fortfarande väääldigt trött!
Jag la mig för att vila lite, jag var helt slut! Men jag kunde inte sova för dom enda orden som ekade i mitt huvud var "jag tror han håller på att dö ifrån dig"
Efter några timmar åkte jag ner till stallet och då va han pigg. Så jag ringde vet som sa att det var bra att han va pigg och att vi skulle höras igen i morgon bitti, alltså måndag. Jag gick 30 min på ridbanan för att få igång magen på honom. Men han ville inte bajsa men verkade pigg. Han drack vatten när han kom in vilket var jättebra!
Jag åkte hemåt och Evelina sa att hon skulle kolla till honom på natten vilket var jättesnällt så jag fick sova.
Morgonen efter var han fortfarande pigg och fick gå ut i hagen. Jag pratade med vet igen och han skrev ut ett recept med smärtstillande eftersom de verkade som han hade ont i halsen. Vilket absolut inte var konstigt med tanke på vad vi gjort. Han sa att dom närmsta dagarna fortfarande var kritiska.
Dagen gick och han blev sig själv igen så han fick gå ute med dom andra hästarna även på natten.
På tisdag morgon pratade jag med vet igen och då sa han att det mest akuta var över nu och att han kände sig lugn. Men att han hade vart väldigt orolig för hans liv och att han verkligen trodde han skulle dö när han föll ihop! Jag tackade honom tusen gånger om för allt han gjort för korven!
Han har fortsatt vara pigg och är precis som vanligt. Igår (onsdag) fick han sista dosen smärtstillande så nu hoppas jag att han förblir bra när det går ur ikväll (torsdag).
Dom här dagarna har vart väldigt tuffa psykiskt. Att gå och inte ha en aning om ens häst ska överleva eller inte! Men nu verkar det ljust så nu börjar jag kunna koppla av igen!
Jag kan bara säga att jag är evigt tacksam till veterinären Hampus som räddade livet på korven. Jag vet att det är en veterinärs jobb men många veterinärer hade nog inte gjort det han gjorde utan skickat hästen till klinik för operation ist...
Är oxå väldigt tacksam för att Evelina och Therese hjälpt mig att hålla koll på korven när jag inte vart i stallet<3
Ta till er detta alla med hästar, se till att dom absolut inte kan komma åt foder i stallet så slipper ni vara med om något liknande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar